Vendeltid

Vendel var en naturlig omlastningsplats mellan sjövägen, de olika fjordar och senare åar som gick in i landet samt åsarnas landvägar mot Norduppland och Bergslagen, med dess järnfyndigheter. Fyrisån kommer söderifrån från Uppsala och skär igenom en grusås som i sin tur är förbunden med Uppsalaåsen, där E4:an ringlar fram idag.  

Tiden mellan folkvandringstiden år 375-550 och vikingatiden år 800-1100, var tidigare mycket okänd och outforskad. En stor arkeologisk utgrävning gjordes vid Vendels kyrka och där fann man 14 stycken båtgravar, där den döde begravdes obränd tillsammans med husdjur, mat, köks- och krigsutrustning. Gravfynden var av blandat ursprung, både inhemskt tillverkat och långväga import. Gravarna var intakta och gav svar på många av de obesvarade frågorna. Fyndplatsen fick ge namn åt tidsperioden 550-800 efter Kristus, som idag kallas för Vendeltiden (länk: www.rashm.se/shm/Klenoder/vendel-e.htlm). 

Båtgravarna tros vara gravar för rika män, som spelat stor roll då konungariket Sverige bildades. Senare har flera liknande fynd gjorts längs vattenvägen söderut ner mot Uppsala, dels i Valsgärde och i Ultuna. Till detta ska läggas de stora gravhögarna och gravfälten utanför Gamla Uppsala.  

Just där, i Gamla Uppsala påbörjades bygget av ett nytt museum under 1998, som för första gången ska visa fynden från Uppsala högar, Valsgärde och Vendel på samma plats. Sedan tidigare finns fynden på Naturhistoriska museet i Stockholm. I södra stigluckan vid kyrkan, finns lite information och kartor om fynden. Nya utgrävningar har gjorts på 90-talet och då fann man en unik gjutgrop, där kyrkklockor gjordes. 

Gravarna i Vendel, trodde man först var konungagravar. När fler fynd gjordes, blev man mer tveksam och ansåg att de rörde sig om storbönder eller hövdingar, som ingick i den kända sjökrigsorganisationen, lerdungen. Det skulle också kunna vara lokala stormän, som blivit rika på päls- och järnproduktion. Många av orternas befolkning härstammar från dessa valloner. 

Vikingarna var ett krigande folk, som reste långväga i kring. En liknande båtgrav med obrända döda, vilket var ovanligt på den tiden, har man funnit i Sutton Hoo i östra England. Graven var från början av 600-talet och den begravde lokale kungen, bar hjälm och en sköld som var gjorda i Mälardalen av samme mästare som gjort hjälmar och annat i Vendelgravarna. 

Vid Husby i Vendel ligger Ottarshögen, daterad till början av 500-talet, som man antar vara Ottar Vendelkråkas grav. Gravhögen är byggd på samma sätt som Uppsala högar, där Ottars far, farfar och son ligger begravda (Aun, Egil och Adils). Få svenska nedteckningar finns om denna gravhög, men däremot i Norge där man omtalade de mäktiga kungarna. 

På 70-talet utgavs ett 2 kronors frimärkshäfte, med just namnet Vendeltid. Häftet är lätt att minnas eftersom det fanns i dåtida sk frimärksautomater. Frimärken visar exempel på de olika hjälm, svärd och sköldar som fanns i gravarna. 

Få kvinnor har hittats i gravarna. Men ändå är Vendel känt för sina starka ledarkvinnor… Bland annat krigarkvinnan Vendela, som kastade sten på kyrkan och som finns begraven i skymundan i en nerväxt gravhög. 

Mer att läsa om Vendeltiden och dess omgivande historia, finns bl a i Herman Lindqvists första band i serien Historien om Sverige, ”Från islossning till kungarike” samt i Mats G. Larssons ”Svitjod, resor till Sveriges ursprung”.